dagarna i solen

Dom glada dagarna med obegränsat matintag är över! Saknar redan just den biten något fruktansvärt.
Alltså hemma igen, eller något liknande eller vad är hemma egentligen? Jag är så förvirrad... Man blir så konstig i huvet när man är hemma-hemma och oftast känns det bara som om man är femton år och på besök i sitt gamla helvete och man vet inte vart man ska ta vägen. Men ibland är känslan tvärtom och man är så hemma som man någonsin kan bli. Pendlar mellan att se charmen i det lilla eller att betrakta världen från sitt fönster i fängelset.

Hur som så är våren här vilket medför att det sista man vill tänka på är föreläsningarna imorgon och varje dag borde egentligen vara en fest i gräset för pengar får vi nästa vecka i alla fall. Jag ska börja jobba mer på sådana dagar.