Jo men..

Man kanske tror att Sverige tar slut ungefär norr om Åre (det trodde jag i alla fall) men så är det inte. Luleå, där jag spenderat dom senaste dagarna, är i hög grad en del av sverige. En vacker del. Det enda som talar emot staden är just avståndet till resten av världen. Tågresorna upp och ner var en utmaning (speciellt de konstanta snarkande från människan mittemot mig på hemvägen, tanten som berätta hela sin livshistoria på vägen upp och det otroligt otrevliga jaktlaget som väckte hela tåget när det gick på kl. 4 på morgonen och sen höll oss alla vakna resten av natten)
Utekvällen i lördags var vild och vi dansade loss på "kåren", där jag inte bara stötte flera västervikare, utan hundratals chalmerister i overaller. Skumt.

Suck, det var så vackert där..

Återföreningen med Karin var fantastisk. Hon gör mig glad! Känner mig som en ny frisk människa.
Vänner för alltid.