lördag, juli 28, 2007

Det finns bara ett ord för hur jag känner mig: ASTRÅKIG

Då mitt jobb tar upp den mesta av min energi har jag blivit en hejare på tacka nej. Till de flesta och till de mesta. Jag orkar inte. Och vill inte. Och orkar inte. Den fas Liseberg går igenom just nu kallas för hög-hög-säsong och innebär i princip att parken är öppen jämt. Det vill säga att barnen aldrig slutar gråta, att fjortisarna aldrig sluta skrika att familjerna aldrig går hem.

Just nu längtar jag till hösten.

3 Comments:

Blogger Unknown said...

I know the feeling. Fyfanihelvete vad tröttsamt det är.

12:41 fm  
Blogger Robert said...

Medan du satt hemma och skrev det där var jag fruktansvärt full.....det kunde du också vart, men nej, svaret blev nej.

6:06 em  
Anonymous Anonym said...

Här hemma på den smakfulla ostkusten är sommarvädret skruttigt, men det är ändå en av dom bästa sommrarna på mycket länge. men något; ja någon saknas, kände att jag viste vad det var i början på sommaren... nu vet gänget inte riktigt vad det är som saknas. det är som om den obligatoriska lilla gröna grejen man får på maten när man äter på krogen är borta, visst det smakar bra ändå men fan, allt är inte som det ska. Du saknas oss. Pelle

6:53 em  

Skicka en kommentar

<< Home