B som i bitter

Jag glömde ju det jävligaste med posten: bitterheten
Som smittar av sig. Människorna, mina arbetskamrater, gnäller och tjatar om samma saker som i somras, samma saker som sommaren innan det. Ibland känns det som om man umgås med barn. ("Ska vikarierna komma hit och ta min runda!? Då får ju jag göra något annat än det jag gjort i 20 år, buuuuhuuu")
Dessutom är vissa före-detta-hockeyspelare också anställda, men på heltid då, och dessa utgör ett stort irriationesmoment då de vägrar att tilltala oss vanliga icke-hockeybrudar. (Kanske är lika bra å andra sidan.)

Deras bitterhet blir min bitterhet. Är min bitterhet.

Jag tänker på Björn också. Och att det är typ hundra dagar tills jag är i göteborg igen och vi ses (bitter igen). Och att det känns superjobbigt. Jag håller hoppet uppe om en fet nyårsfest (om jag inte får ännu mer panik och åker till Falun) och ett fett återseende med Christian och Pelle imorgon. Nu hög tid att sova för att orka upp imorrn.