happy happy happy

Morgon med huvudvärk. För mycket sömn och vila. Jobbigt. Men idag är alltså dagen, dagen som brukar resultera i de mest absurt överskattade fester. Nyårskalas och jag klickar väldigt sällan. Jag hoppas att kvällens improviserade middag hos Kajsa (förhoppningsvis) och sen fest i Blå huset (som kan bli ett väldigt kärt återseende med tanke på de hundra förfesterna till skoldanserna på gymnasiet som ägt rum där) kan ändra på detta. Nu ska jag avsluta detta år, som för övrigt varit ett av dom bästa på länge fyllt av lärdomar, kärlek och vänskap, med att färga håret chokladbrunt. Gott nytt 2007!

what do you wan't to do??

Morgon med huvudvärk. För många öl. (Men det var ju happy hour på frappé liksom vad ska man göra??) Sova ut var underbart och nu ska jag äta en underbar frukost och sen sammanstråla med Kajsa för att peppa och plugga.
18e januari är det dags att tenta så det är väl fortfarande lite tidigt att börja få panik över att man inte startat egentligen. Men tanken är ju god och jag hoppas det är fika/chips involverat.

First time

Då var jag avundsjuk på dom andra som fick prata med dig. Dom hette snälla saker. Och var roliga. En annan gång och sen var det annorlunda. Jag fick öl från tyskland då. Ikväll har jag grävt mig neråt med falcon mest. Nu är det bara sex dagar kvar när jag vaknar imorgon.

plans

Imorgon är det fredag och sen ledigt i tre dagar. Fantastiskt. Det bästa med jobb är att man känner så otroligt värd att göra ingenting när man är ledig.

Idag har jag gjort det. Eller inte gjort det. Eller ska inte göra det. Jag ska inte anmäla mig till Europa B.
Nu finns ingen återvändo.

B som i bitter

Jag glömde ju det jävligaste med posten: bitterheten
Som smittar av sig. Människorna, mina arbetskamrater, gnäller och tjatar om samma saker som i somras, samma saker som sommaren innan det. Ibland känns det som om man umgås med barn. ("Ska vikarierna komma hit och ta min runda!? Då får ju jag göra något annat än det jag gjort i 20 år, buuuuhuuu")
Dessutom är vissa före-detta-hockeyspelare också anställda, men på heltid då, och dessa utgör ett stort irriationesmoment då de vägrar att tilltala oss vanliga icke-hockeybrudar. (Kanske är lika bra å andra sidan.)

Deras bitterhet blir min bitterhet. Är min bitterhet.

Jag tänker på Björn också. Och att det är typ hundra dagar tills jag är i göteborg igen och vi ses (bitter igen). Och att det känns superjobbigt. Jag håller hoppet uppe om en fet nyårsfest (om jag inte får ännu mer panik och åker till Falun) och ett fett återseende med Christian och Pelle imorgon. Nu hög tid att sova för att orka upp imorrn.

Komaläge

Efter posten finns bara smärta, även om känslan av att tjäna pengar ger en viss tillfredsställelse. Jag önskar jag kunde se ljuset i tunneln. Istället ser jag Sverigehäften, sömnbrist och irritation och så kan jag inte sluta öppna kylskåpsdörren och äta äta äta, inte för att jag är hungrig utan för att jag kan. Nu mår jag illa.

Och jag vill åka hem snart.

Ta ingen skit,

nånsin mer nån gång.
Nu skulle jag kunna berätta hur tragiskt home-coming partyt på Bryggaren var, vilket kasst coverband som spelade och hur jag inte längre kände mina vänner. Men det tänker jag inte för så var det inte.
Det var: Helt ok
(Bortsett från vissa irriterande moment med människor som envisas med att lägga tunga saker på en som man inte borde ta och andra som har jävligt taskig timing)

På vägen hem körde taximannen ner i diket. En fin avslutning på kvällen. (Ingen skadades, alla överlevde.)

Le what

Igår rullade jag runt på det smutsiga golvet på Harrys (efter att hockeybratsen gjort stämningen allt för obehalig på frappé). Sen ville jag bara prata franska med Kristoffer som bor i Paris när han inte är hemma och firar jul, och han sa (iof efter X antal enheter intag av alkohol) att jag hade potential, var en naturbegåvning och kunde mera än många fransmän. Så nu har både det ena och andra i mitt liv fallit på plats. På vägen hem fick jag stanna i Stadsparken ett tag för att må bättre och sen insåg jag att en stadspark kanske inte är bästa stället att vara på en sen natt och började med ynklig röst leta efter min bror. Jag hittade honom. Han skrattade åt min lugg. Varför blir alltid allting så extremt när man kommer hem? Ingen som vet, ingen som vet.

Idag har dagen fyllts av strosande i det vackra centrumet, julmusik, ihopspringande med tusen människor man nån gång känt och en del fikor med vänner man fortfarande känner. Planeringen inför juldagen är också spikad, det blir fylleslag hemma hos Lina som vanligt, med den enda regeln: man får inte kräkas i Linas brors säng. Det bådar gott. Over and out nu ska jag slappa framför kabeltvn.

Hemma

Idag är jag hemma, dagen har varit tuff men resan genom Sverige var ändå lärorik. Lämnade sängen vid halv sju, kramade Björn tills han fick ont, stressade till stationen, grät ända till Falköping, lyssnade på depp-pop till Nässjö, delade buss-säte med alkis som luktade illa och hade starköl i jackfickan till Vimmerby, men njöt sen av landskapet och naturen och var på riktigt gott humör när jag var framme. I Västervik stod mamma och kramades och lagade mat och pappa som sa att jag fick låna bilen och nu är det bra och jag och brorsan ska ner till city och handla sista klapparna.

Studenters hyra höjs mest.
Och det känns ju jävligt rättvist. Sgs suger.
Det är så inte värt det att bo kvar här längre

300 saker som oroar mig

Allt jag har är det jag önskar. Men just nu är det kaos. Skolan ger mig panik. Allt ger mig panik. Människor skrämmer livet ur mig. På fredag åker jag hem, tills dess tänker jag vägra lämna mitt rum. Äta upp mina sista snabbmakaroner med ketchup, kanske lugna ner mig lite. Om det inte går nu så skjuter vi bara fram det. Det är så jag inte tänker.

Tick tick tick tick

Måndagen har förflutit lugnt och skönt, efter världens längsta helg. En helg där det genomgående temat varit: ta dig samman Susanna! med underrubrikerna: Ta ett beslut, boka en biljett, gå upp från sängen!
Resultaten varierande.
Annars så rinner tiden förbi och snart är man hemma igen. Dags att börja förbereda sig för familj, vänner och post. Julen hade varit så underbar om inte posten förmörkat varje steg jag tar.

Bäst med julen just nu: Chokladen
Sämst med julen just nu: jul -> Pengabrist -> juljobb

Hur rolig är man om man en lördagkväll sitter och väntar med spänning på att rapport ska börja halv åtta?
Inte så jätterolig.
Ibland orkar man inte bara.

Framtiden igen

Igår tog jag första steget mot min framtid. Har alltså sökt mitt första jobb. Ett jobb jag eventuellt tänkte sysselsättta mig med nästa termin istället för att göra det jag inte vet om jag vill göra. Låter det som no big deal? För mig är det ett tusenmeterskliv ut i en mörk osäkerhet som skrämmer livet ur mig.
Idag borde jag plugga. Men det känns lika lockande som det kändes att ta en snaps igår. Snart ska jag istället väcka fyllebjörn, strunta i fair insurance rate några timmar till, och locka med honom ut i solen.

dooong

Jag kan inte röra på mig. Eller jag orkar inte röra på mig snarare. Hela dagen har i princip passerat och ingenting har blivit uträttad och ingenting lär bli det heller. Julefest-baksmälla och övertygad om att jag aldrig mer ska dricka alkohol och aldrig mer ska svabba något golv på Studs. Men självklart var festen het, dansen svettig och klungorna under mistlarna täta. Nu ber jag till Gud att mina grannar ska sluta ha fest. Jag inte vill. Deras glada skrik gör ont i mina öron.

Och här hade jag tänkt lägga upp gårdagens mingelbilder, men verkar inte funka så kanske en annan dag då.

Ep-julfest!

Time to: julfesta
Jag är stressad, pressad och på dåligt humör.
Dvs allt är som det ska va.

Ikväll är det kanonfylla som gäller!

Why does it always rain on me?

Om jag hade vetat vad som väntade utanför dörren idag hade jag aldrig gått ut. Det som väntade var stormen. Varför var det ingen som varnade mig?? Och vems fel är det att jag fick gå omkring med blöta jeans och dränkt jacka hela dagen?? va?? vems??
(Buhuhuhuhuhu )

Imorgon är dock tentan skriven och lidandet förhoppningsvis över. Sen kommer solen lysa, fåglarna kvittra och blommorna slå ut igen.
Ja, imorgon kommer allt bli bra.

spaceman

Kungen: "Jag hoppas att han har en liten svensk flagga med sig att sätta på rymdstationen."

Det hoppas jag också! Christer austronaten är min nya idol och allt han gör vill jag veta. Hm, kan detta plötsliga intresse för rymden ha något att göra med den kommande tentan på tisdag kanske?

Så lätt!

Gårdagskvällen bjöd på en fantastisk inflyttnings och födelsedgsfest hos Robert med Kristin som födelsedagsbarn. Jag önskar vi hade stannat på festen (men det gjorde vi inte) istället blev det kö alldeles för länge till beli konj och efter mycket trängsel var jag björn och jacob tvungna att ge upp. Och kanske var det lika bra för annars hade vi aldrig hamnat på Jord. Detta bruna flummiga hak mitt på magasinsgatan är helt klart underskattat. Öl öl och mera öl, dvs idag är jag bakis och har endast lyckats åstadkomma en futtig timmes effektivt plugg. Men ett är ju mer än noll och kvällen har bara börjat, men innan plugg blir det en tur till jul (eller kanske mer passande; höst) på liseberg med Kristin. Kameran är laddad!

baaaaaaah

Oproduktiv dag där det inte ens funkat att låtsas se intresserad ut. Tentapanik och bah-som-om-jag-bryr-mig.
Det droppar från himlen HELA tiden och inte konstigt att folk blir deprimerade. Jag vill ha jul jul jul! Jul med julväder. Och julkläder.
Nordstan borde stängas, ktb likaså för där inne finns bara ångest. Men det jag mår mest dåligt av just nu är mitt hem. Här är så stökigt och dammigt och börjar lukta konstigt.
Tenta = förstört liv

Imorgon blir det dock stort party då inte bara Kristins födelsedag ska firas, (grattis i efterskott förresten!) utan Roberts inflyttningsfest. Två bra anledningar att supa sig full. Bara en bra anledning att inte göra det. Hmm utfallet känns ganska självklart...

hela dan, varje dag

Jag börjar gå in i stress-tenta-läget. Idag gick jag upp en timme senare än vad jag tänkt, duschade i fem minuter längre, åt frukost tio minuter längre än vad jag hinner. Resten av tiden har jag försökt uppdatera min ipod. Nu är jag superstressad.

Imorgon

Så låt oss tala om framtiden.
Hur vet man? Nån som vet?
Framtiden (dvs vårterminen) känns lika oviss just nu som det känns säkert att det är december och inte september. Varför kan det inte finnas några enkla svar? Eller det kanske finns det, bara det att jag inte kan se dom. Jag kanske är blind. Kanske måste opereras. Äta nån medicin. Knarka.
Jag vet inte.

Och mitt missbruk av choklad blir bara värre och värre. Vet ni hur fort man kan äta upp en chokladkaka? Jättefort om man börjar på nästa tugga innan man är klar med den förra. Jag skyller på min svaga karaktär och dom månatliga vardagsförstörande besvären som gör att allt går upp och ner och upp. Skona mig snälla.

love is in the air

Om jag hade tid skulle jag vilja lära mig allt i hela världen. Är precis hemkommen efter en pluggpsykos på ktb och vissa dagar alltså, vissa dagar, är bättre än andra.

Söndag

Alkohol = ondska

Fetdag

Är på väg till funken och sedan till en fest jag inte tänkt gå på med en flaska vin jag inte tänkt dricka. Moralen är lika låg som alkoholsuget är högt. (Och det suget är alltid högt.)
För övrigt har det varit en bra dag, då jag efter att ha sovit ca 12 timmar vaknade av mig själv klockan nio i morse. Konstigt.

1e December

Nu är det jul
Min ipod funkar inte
Jag vill bara gråta